Skrivet av: tjejvasan2011 | mars 18, 2011

Inre och yttre motivation

Jag märkte idag på Kulturkaféet hur många som ställde frågan; ”hur orkar du?” eller vars ”Hur lång tid tog det för dig?”. Jag kan inte låta bli att återigen poängtera hur viktigt det är med motivation och glädjen i det man gör. Jag kommer till exempel ihåg när jag stod i startfållan och snart skulle ge mig iväg på mitt livs äventyr och hörde hur en grupp tjejer skrattade bakom mig. Det visade sig att de var en grupp tjejer från ett företag som tillsammans bestämt sig för att göra en Tjejklassiker. Jag frågade dem varför och hur de hade kommit på idén och de sa att den främsta anledningen till att de ville göra detta var för att visa de andra på deras företag att det var möjligt. Ingen av dem hade någon speciell träningsvana men alla tog sig igenom det och jag tycker det är så häftigt.

Yttre motivation är det som du får ut, praktiskt, av ett resultat och en prestation[1]. I skolan är det betygen och i arbetslivet kanske det är pengarna du får varje månad. Inre motivation däremot är den strävan man känner av att lyckas och kan vara viljan att klara av något man inte tror att man ska kunna klara av från början. Inre motivation tar över då idrottandet och utförandet i sig inte är tillräckligt med belöning[2]. Den yttre motivationen var för mig att ta mig över mållinjen på en hyfsad tid medan den inre motivationen i mitt fall vara att våga mer än vad jag trodde jag skulle klara av och att utmana mig själv.

Det finns många exempel på där den inre motivationen går förlorad och den yttre tar över. Ta till exempel skolan där många bara pluggar för att få ett bra betyg (yttre motivation) men glömmer bort viljan att lära sig (inre motivation). En viktig poäng jag visat med mitt projekt är att den inre motivationen är viktig och det är något jag ständigt försökt att framhäva. Jag är jättestolt över att jag lyckats få så pass bra tider i båda mina långlopp jag presterat det här projektet och det är klart att det är kul att få dela med sig av den framgången med de som intresserade sig av mitt projekt idag på Kulturkaféet. Men det är ännu roligare att prata om processen och att mitt projekt inte alls handlade om någon tid. Det handlade om min vilja och starka inre motivation att genomföra detta och att visa för andra att om man vill så kan man. Och jag är så glad att jag kan stå för mitt projekt och att jag stolt kan påstå att jag inte bara är jättenöjd med mina tider utan också med allt annat jag presterat; att jag växt som person och att jag har bevisat något som jag tyckte behövdes bevisas.


[1] ”Prestationspsykologi i praktiken” Johan Plate, SISU, 1997

[2] ”Prestationspsykologi i praktiken” Johan Plate, SISU, 1997

 

Skrivet av: tjejvasan2011 | mars 18, 2011

Träningsdagboken färdig

Nu är hela träningsdagboken uppdaterad och färdig. Jag har lagt in alla pulsvärden från vinterns träning som jag samlat ihop och slarvigt nog inte lagt in efter träningarna.

Jag märker tydligt hur mycket jag har utvecklats i min träning från första till sista inlägg. Det är inte bara träningen som har utvecklats utan även jag som tränare och det blir så tydligt när man skriver en träningsdagbok över varenda litet träningspass. Du utökar inte bara din träning utan också din information om träningspasset och dina känslor om träningspasset. Min träningsdagbok blev på slutet inte bara ett registrerande av träningar utan också ett sätt att reflektera och analysera träningspasset vilket jag nu i efterhand är glad för att jag gjort. Det finns ingen bättre referens än sig själv när det kommer till träning och välbefinnande och det blir så påtagligt och intressant när man ser in i träningsdagboken. Det finns inget bättre sätt att märka resultatet av sin nya kunskap än att faktiskt se skillnaden i sig själv.

http://tjejvasan2011traning.wordpress.com/

Skrivet av: tjejvasan2011 | mars 18, 2011

Uppgift under Kulturkaféet

Vi fick alla en uppgift under Kulturkaféet som löd att vi skulle välja två andra projekt som vi fastnat för och skriva om de på bloggen. Jag valde såklart Hjalmar Stenbäck och Hugo Ekelund eftersom deras projekt också handlade om Vasaloppet. Jag valde just deras eftersom det är kul att se skillnader och likheter i så pass lika projekt som det ändå kan se ut att vara på tex ett Kulturkafé.

Hur vi gått till väga för att nå fram till Vasaloppet/Tjejvasan såg faktiskt väldigt olika ut märkte jag när jag började granska deras. Hjalmar har valt att genomföra en hel Klassiker och har därför ett litet annat fokus då han inte bara kan fokusera på skidor. Både Hjalmar och Hugo hade i princip bara fokus på träning och hur man ska nå en bra fysisk form till dessa långlopp. Detta var intressant att se då jag valt att göra mitt fokus lite mer brett för att kunna få in fler aspekter att rikta vetenskap kring. Att de bara har fokus på träning kan göra att deras projekt tillslut bara handlar om att träna vilket kan göra att man glömmer bort kunskapsbiten, men eftersom jag inte är så insatt i deras projekt vågar jag inte uttala mig om detta.

En viktig och stor skillnad mellan våra arbeten är också att vi har helt olika förutsättningar från början. Både jag och Hugo hade lagt av från en sport (innebandy) och helt bytt fokus till längdskidåkning medan Hjalmar har sysslat mycket med skidor och haft en helt annan bakgrund som längdskidåkare. Hugo hade dock åkt skidor innan, vilket inte jag har gjort alls, men inte i den utsträckningen. Jag kan faktiskt tycka att jag har gynnats av att inte hållit på något med längdskidåkning innan då jag behövde mer vetenskaplig information för att lyckas och jag fick verkligen börja från början. Hans arbete kan jag tänka mig har varit mer inriktat på ökad teknik och styrka vilket kanske är svårare att relatera en förbättring till vetenskap.

Hugo och jag pratade mycket om hur Vasaloppet/Tjejvasan har lyfts till höjderna och att det har blivit något av en svensk kultur som man inte gärna ger sig på. Man känner sig ofta lite för liten för något så stort. Vi vill båda lyfta fram att det inte behöver vara så och att alla faktiskt kan klara av det. Det är viktigt att lyfta fram.

Det är dock intressant att vi alla tre har samma positiva inställning till detta även om vi har haft olika förutsättningar och olika träningsbakgrunder. Vi har alla upplevt Vasaloppet/Tjejvasan som något som kan göras av alla och som är en upplevelse utan dess like. Det är det fina med Vasaloppet/Tjejvasan och det är därför jag tror att så många som provat en gång gör om det år efter år. Det är en upplevelse inget annat kan slå.

Skrivet av: tjejvasan2011 | mars 18, 2011

Utvärdering av Kulturkaféet

Nu har jag även avklarat Kulturkaféet som var ett viktigt sätt för mig att nå ut och inspirera. Många visade stort intresse för just mitt projekt och det var såklart jättekul för mig. Jag var väldigt nöjd mig vilket material jag hade med mig och hur det såg ut på min plats. Det drog mycket uppmärksamhet till sig och många stannade hos mig.

Detta var ännu ett bra sätt att nå ut till min målgrupp och jag tycker att jag lyckades inspirera!

Skrivet av: tjejvasan2011 | mars 17, 2011

Tankar inför Kulturkafeet

Jag är väldigt nöjd med presentationen jag höll för ettorna i måndags eftersom jag lyckades få med mycket värdefull information om projektet och om vad som var så speciellt med just mitt. Jag tror nog att åhörarna tyckte det var intressant att få höra någon prata om ett ganska annorlunda genomfört projekt och det var just det jag ville uppnå. Mitt mål var ju att de skulle kunna se sig själv i Vasapåret och bara våga tänka tanken att de skulle våga genomföra något liknande och jag tror att jag lyckades.

Nu är det dags att lägga fokus mot Kulturkafeet imorgon och jag vill att denna presentation ska ha samma fokus som den i måndags. Det jag dock vill utöka är att min utrustning och hjälpmedel ska finnas för att titta på och kanske klämma lite på om man vill. Jag tror att detta kan göra Tjejvasan lite mer närvarande och förhoppningsvis väcka ännu mer intresse. Så det jag har tänkt är alltså att ha utrustning närvarande (skidor, pjäxor, stavar) och att även ha med pulsklockan och Tjejvasa-tröjan som jag tycker så mycket om. Dessutom vill jag även ha med kransen som jag fick av mina föräldrar eftersom den gör det lite mer personligt. För att visa bilder från händelserna ska jag också ha ett bildspel på datorn som visar bilder från allt jag varit med om under detta år.

Jag ska vara här vid tio så att jag får en bra plats men är fortfarande lite orolig för att jag inte ska få plats med allt. Om detta händer så får jag ta med det viktigaste men förhoppningsvis får jag plats med allt det som jag tror kommer göra att mitt projekt kommer fram på bästa sätt.

Skrivet av: tjejvasan2011 | mars 12, 2011

Projektpresentation

Jag har nu suttit i några dagar och funderat på hur jag vill lägga upp min presentation som jag ska hålla för ettorna på måndag. Jag har nu satt ihop en PowerPoint och skrivit stödord på ett papper att ha bara för min egen skull. Jag bestämde tidigt att inte ha ett klart manus, som jag ofta annars har, eftersom jag vill att det ska komma från mig personligen där och då. Jag vill att det ska kännas personligt för åhörarna. Dessutom vill jag tvinga mig själv att få presentationen så personlig som möjligt genom att inte ens ge mig möjligheten att läsa från ett papper.

Jag har tyckt att det har varit jättesvårt att välja vad jag ska prata om och vad jag inte ska prata om. 30 minuter är lång tid och jag vill försöka redogöra för så mycket olika delar av projektet som möjligt även om jag inte vill tråka ut åhörarna med så mycket fakta och information att de ska spy på Tjejvasan när jag har pratat klart. Därför försöker jag återigen göra det personligt och slänga in lite roliga inlägg ibland. Samtidigt tror jag att så som jag har lagt upp presentationen i dagsläget att den kan hålla bra kvalitet hela vägen och att den faktiskt kan intresserad de som kommer för att lyssna.

Det känns väldigt bra, näst intill perfekt, att få prata inför ettorna. De passar så bra in på min målgrupp! Jag hoppas verkligen att jag kan inspirera dem att i alla fall tänka tanken att göra något likande. Kanske inte åka Tjejvasan men kanske springa något litet lopp i sommar? Det är vad jag hoppas; komma med inspiration och visa att med vilja så går det mesta.

Skrivet av: tjejvasan2011 | mars 6, 2011

Sammanställning av kostnader

Jag valde att utföra mitt projekt så ekonomiskt som möjligt eftersom jag ville visa att man som nybörjare och motionär inte skulle behöva lägga ner allt för mycket pengar för att klara av detta. Jag ansåg att detta skulle fungera som ännu en drivkraft för de som någon gång tänkt tanken att genomföra det men inte riktigt vågat. Nedan följer en sammanställning på de kostnader jag haft under detta dryga år jag tränat inför Tjejvasan och denna går självklart att anpassa efter hur seriös du vill göra din träning och hur bra utrustning du är ute efter! Alla priser är ungefärliga och man ska ha i åtanke att jag vid varje inköp har letat för att hitta det absolut prisvärdaste. Inga impulsköp här inte ;)

Artikel Kostnad (SEK) Inköpsställe
Pulsklocka 1 650 Löplabbet
FootPod 1 100 Löplabbet
Anmälningsavgift

Tjejloppet

Tjejvasan

 

280

600

 
Skidutrustning (pjäxor, skidor, stavar) 2 800 TeamSportia
Skidklädsel (se separat inlägg) 2 160 Teamsportia, XXL Sport, Föreningsväskan
Skidvantar 200 TeamSportia
Vallningskit 150 XXL Sport
Vallningshjälp (2 tillfällen) 900 XXL Sport, SkiGo Vallningsbod Sälen
Gåstavar 150 Föreningsväskan
Hantlar 400 Stadium
Busstransport till Tjejvasan 145 x 2  
 

Totalt

 

 

10 680

 

Efter att ha sett totalsumman kan man tycka att det fortfarande är mycket pengar som har gått. Dock går det att få upp den här summan många tusenlappar kan jag lova. Jag vill inte ens tänka på hur mycket det skulle kostat om jag inte tänkt på det ekonomiska under tiden. Speciellt de stora kostnaderna som tex. skidklädsel och skidutrustning ska man inte hetsköpa utan ta det lugnt och verkligen överväga alternativen. Dock ska det också läggas till att jag inte alltid tagit det billigaste, man ska ju ändå orka kämpa med hård träning, men jag har alltid försökt att välja det med prisvärda. Det kan ibland vara en stor skillnad mellan dessa. En väldigt stor kostnad är pulsklockan och dess tillbehör och den kan man vara utan som motionär. Dock skulle jag verkligen rekommendera den eftersom den har varit en träningsmotivation och man har kunnat se resultat och förbättring. Dessutom har det gett mig en helt annan insikt och praktik i allt jag försökte ta till mig om pulsmätning under projektveckorna.
Summan täcker ett års träning och helt ny aktivitet för mig. Det innebar nästan bara nyköp och därför kan också summan upplevas hög. För att sammanfatta är jag mycket nöjd med den ekonomiska biten i mitt projekt som jag har varit så noga med under hela projektperioden.

Skrivet av: tjejvasan2011 | mars 6, 2011

Vasaloppet

Sitter just nu bänkad framför ”riktiga” Vasaloppet och återupplever känslor jag hade under loppet. Kul att man känner igen sig nu när de är inne på den sträckan jag faktiskt har åkt.

Jag sitter just nu och förundras över hur de orkar staka 9 mil i sträck. Där snackar vi teknik och framför allt bål-, arm- och ryggstyrka!

Expertkommentatorn nämnde en väldigt intressant sak om muskelgrupper under tidigare delen av loppet. Han sa att de åkare som klarar sig bra i dessa lopp nu för tiden inte bara klarar sig på de långsamma och uthålligare muskelgrupperna utan kräver de snabba och explosiva också. Detta eftersom de många gånger också är duktiga på spurt efter att ha ett långt lopp i kroppen. Han sa också att detta är fortfarande relativt nya områden inom forskning och det är svårt att helt veta hur detta fungerar eftersom dessa långloppsåkare många gånger maximerar sin träning till vetenskaplig spets att vetenskapen inte alltid hänger med. Detta är ett av dem områdena. Det är ändå väldigt intressant att följa kommentatorernas resonemang kring sådana frågor som växts hos mig under tiden jag genomfört mitt projekt.

Skrivet av: tjejvasan2011 | februari 28, 2011

TJEJVASAN 2011 – Sammanfattning

Klockan ringde kl. 6.00 och det var riktigt tungt att gå upp. Det blev lite lättare tack vare mig familj och pojkvän som pushade på och gav mig lite extra krafter. Jag och mamma blev skjutsade till ICA uppe I Lindvallen, Sälen av min pojkvän I god tid. Det började med att jag hämtade upp skidorna som var färdigvallade och han kunde ännu en gång garantera att han gjort allt för att jag skulle få ett toppenlopp. När vi sedan stått där ett tag helt själva kändes det inte rätt och vi bestämde oss för att undersöka saken lite närmare. Några fler än oss måste ju åka bussen? Det visade sig sedan att vi stod på helt fel plats och det var bara att ta sig vidare till nästa ställe. Tyvärr var även det fel men tredje stället stämde och vi kom till bussen, som tydligen gick nere i Sälen ”centrum” som enligt min mening inte var ett centrum, precis lagom tills den skulle gå.

Bussen var fullpackad med glada och taggade tjejer och man kände sig verkligen som en i gänget där. Härlig stämning! Väl framme i Oxberg  tog mamma och jag det lugnt. Gick runt och tittade på området, avnjöt lite sportdryck och såg på första starten klockan 10.00. Sedan började det bli dags för mig att tagga igång på riktigt. En viktig läxa jag lärde mig från Tjejloppet var att överdragskläder är ett måste vid så lång väntan och denna gången hade jag verkligen lyckats. Jag frös bara om fötterna vilket var lätt löst med lite extra rörelse och hjälp från snälla supporters som blåste varmluft på dem.

Jag kände mig riktigt förbered och riktigt laddad. Jag ville bara släppas iväg och få utlopp för att träning och tid jag lagt ner inför detta. Skidorna låg och paxande en plats relativt långt fram i startfålla 8 och jag kände att det här kunde gå riktigt bra. Jag blev dock väldigt orolig när jag bara några minuter innan start gick in i startfållan och tog på mina skidor och märkte hur bakhalt det var. Vallan var inte alls så bra som jag önskat och som jag tyckte man kunde kräva av 700 kr. Han får väl skylla på att de flesta hade problem med sin valla och att det var extremt svåra vallningsförhållanden då det hade varit pulsgrader länge för att sedan slå om till minusgrader. Då blir spåren väldigt isiga = bakhalt. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. 3 mil stakning med bara armarna kändes inte så väldigt lockande, attans!

 

Starten och första 5 km: Starten gick och jisses vad bakhalt det var. Jag hade en bra plats i min startfålla och det hjälpte mig att hålla min egen takt. Väldigt snart kommer en mycket tuff och framför allt lång backe som fick mig att hissna. Hade först ingen aning om hur man tar sig upp för en backe med bakhala skidor men det fanns flera tusen tjejer att titta på så det vara bara att ta efter och göra som dem. Här kändes det mest som kaos. Folk ramlade och de bakom körde in i dem, vilket gjorde att det bildades liksom högar av tjejer mitt i spåren. Stavar kördes på och bröts och jag försökte så gott som möjligt att bara ta mig fram och undvika de som redan låg. Gick väl sådär, hehe.

5 – 10 km: Det här var en skön del av loppet. Jag höll en riktig hög fart (alldeles för hög skulle det visa sig sen) och kunde köra på. Pulsen låg på ungefär 175-180 bpm vilket är alldeles för högt för att jag ska klara ett långlopp men just då kändes det väldigt bra. Kroppen var pigg och jag kunde använda benen för att underlätta det bakhala. Det började lätta i spåren och man fick mer utrymme att köra sitt eget race.

10 – 15 km: Nu började det kännas lite tungt. Jag kände mig tvungen att sakta ner lite och sänka pulsen och vila armar lite. Tro mig, det är tungt att tvingas staka mestadels av tiden! Kontrollen i Högberg var välbehövlig men jag stannade bara för ett litet glas energidricka vilket jag lärde mig senare var alldeles för lite. Minst två glas och även lite vila behövs på kontrollerna för att orka hålla ett jämt tempo. Längs med spåret fanns det personer som hjälpte en att valla och jag hade länge tänkt stanna till vid en sådan men det var så lång kö och jag kände att det lockade mer att bara bli klar med ”lidandet” (kändes som lidande då).

15 – 20 km: Det här var det jobbigaste delen av loppen. Jag har väldigt mycket minnesluckor från dessa kilometrar och det var riktigt riktigt tufft. Det gick väldigt långsamt och är väldigt psykiskt jobbigt att inte känna att kroppen svarar. Jag lyckades ändå sänka pulsen så att den låg runt 160 – 165 bpm och det är ganska lagom. Jag tror dock att jag gjorde det för sent. Du vet här att du har åkt en lång bit men att du har väldigt långt kvar ändå, inte kul! Många åker förbi en, du har absolut ingen kraft och värst av allt är att man vet att det är så himla långt kvar.

20 – 25 km: Kontrollen vid Eldris var välbehövlig och jag drack tre glas ljummen blåbärsoppa. Blåbärsoppa har aldrig smakat bättre och gjort så mycket nytta som då! Jag fick lite ny energi och kände äntligen att jag tagit mig igenom den största delen av loppet. Efter kontrollen i Eldris kommer skylten som berättar att det är 9 km kvar och att bara se ensiffrigt på den skylten var väldigt sporrande. När jag hade 6 km kvar bestämde jag mig för att satsa på att få en tid på 3.30 h och det blev en rejäl drivkraft.

25 – 30 km: Dessa kilometrar gick ganska snabbt. Jag var sugen på att klara mig under 3 h och 30 minuter och hade bestämt mig för att kämpa min in i målet så snabbt som möjligt. Man märkte också att många andra i spåret tänkte samma sak och därför var det lättare att själv få upp sin fart.

Målgången: En av de mäktigaste känslor som finns måste vara att få gå i mål på det ställe man sett på tv så många gånger. Nu var det min tur. Jag har aldrig varit så trött och så totalt slut i hela kroppen men ändå mår man som bäst där och då. Pappa skrev vid sidan av och jag hann vinka in i kameran innan jag passerade den mållinje som man drömt om att passera så många gånger tidigare. Sluttiden blev 3.30.28!

Efter målgången fick jag en krans av min familj, som jag så gärna önskade och har pratat om så länge. Jag har nu min egen krans och det är nog en av mina finaste ägodelar just nu. Den påminner inte bara om vilken underbar supportergrupp jag har hemma utan också om hur fruktansvärt jobbigt hela loppet var och hur värt det ändå var för att få gå i mål och bara njuta av att ha gjort något man inte trodde var möjligt.

Sammanfattningsvis är jag väldigt nöjd med mitt lopp. Visst hade jag kunnat starta lugnare och inte kommit upp så högt i puls men jag tror att skulle jag göra om loppet just nu skulle göra exakt likadant. Det kändes skönt att jag var mycket bra förberedd inför detta lopp också. Jag kände mig stark och riktigt laddad även om jag inte fått tillräckligt med sömn. Det tycker jag är starkt och visar mycket på hur mycket förberedelserna betyder. Du vinner så mycket på att ha många mil i kroppen innan ett lopp. Du vinner så mycket på att ha en bra känsla i kroppen när du kommer till start. Och du vinner så mycket på att känna din kropp väl under hela det långa loppet. Jag är väldigt stolt att jag har tagit mig igenom det utan större missöden och jag är glad att det är över samtidigt som det känns lite tomt. Därför har jag redan börjat titta på information om andra halvan av Tjejklassikern. Även om det inte ingår i mitt projekt så blir det nog nästa sommars stora aktiviteter!

Skrivet av: tjejvasan2011 | februari 25, 2011

Första dagarna i Kläppen

Vi kom ner till Mora igår runt tre på eftermiddagen och kollade in Vasaloppsmässan. Där hämtade jag ut mitt nummerlapp, bussbiljett och allmän information om loppet och shoppade loss på Vasastadium. Hittade riktigt fina Tjejvasan-tröjor jag bara var tvungen att ha (hehe)!

Sedan gav vi oss av till Oxberg för att ha ett hum om hur starten ser ut och för att kunna sig lite förberedd på området innan man kommer dit på lördag. Det som slog oss var hur liten vägen var till starten och hur lite parkeringsplatser det var så vi var glada att vi beställt bussbiljetter till mig och min manager mamma :) Då är vi säkra på att komma fram i god tid.

Idag har jag och min pojkvän varit på jakt efter vallningshjälp och vi hittade fram till en liten vallningsbod som kunde ta emot oss (väldigt tryck på vallningsställena just nu). Han som fick ansvaret för mina skidor hade 30 års erfarenhet så jag känner mig väldigt säker på mitt val. Alla jag pratat med har tipsat om att låta någon annan ta hand om vallningen eftersom du då har mer tid att koncentrera dig på dig själv och dina förberedelser. Dock hade jag förväntat mig att jag kunde lämna in dem och hämta dem en timme senare men det gick inte alls för sig. Han ville tydligen vänta så länge som möjligt och noggrant testa snön ikväll för att vallan ska stämma så bra som möjligt. ”Ni är stockholmare va?” sa han när jag frågade om jag kunde hämta skidorna om en timme, haha. Så jag tror att de är i bra händer och vallningsstället ligger på vägen till Sälen dit jag ändå måste imorgon bitti för bussfärden så det är bara att plocka upp dem runt halv åtta imorgon bitti.

Nu känns det som allt är klart för imorgon. Väskan packad, skidor inlämnade, kläder framlagda och Emma är laddad. Däremot känner jag att jag skulle behöva en riktigt lång sömn för att verkligen få igång kroppen. Det blir det dock inte då jag måste upp senast sex imorgon för att hinna med. Men jag känner mig ändå redo och vill bara börja nu.

Så mycket förberedelse och nu är det äntligen dags!

Older Posts »

Kategorier

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.